Tisdag 11/10
En viktig del av mitt dagliga liv består av motion. När jag var 35 år,
antagligen en för tidig 40 års-kris, började jag fundera på vad jag skulle göra
för att skapa balans mellan arbetslivet och familjen. Jag köpte en cykel, för
att kunna ta mig till Lerum från dåvarande hemmet i Floda för att där samåka
till arbetsplatsen i Göteborg. Cyklingen kändes bra, så småningom investerade
jag i en racercykel och då hände det att jag cyklade de 3,5 milen till
arbetsplatsen i Sannegårds- hamnen. Där blev jag bekant med en chaufför, som
var en hängiven cyklist och han utmanade mig att göra honom sällskap på
Vätternrundan. ”Ok, om du gör mig sällskap på Vasaloppet” svarade jag.

Så blev det, sedan var det bara att fortsätta träna för att genomföra resten av
den svenska klassikern. Vansbrosimningen kom att bli den stora utmaningen. Sommaren
när jag fyllde 10 år råkade jag ut för ett drunkningstillbud, som satte sina spår,
jag var en ”badkruka” i 25 år. Så inför simningen var det bara till att bita
ihop och övervinna denna rädsla för vatten. Jag lyckades att klara av hela
klassikern. Detta gav mig insikten att man klarar av det mesta med lite j-la
anamma.

Under årens lopp har jag bl.a sprungit 20 stycken Göteborgsvarv, genomfört det
stora styrkeprövet, cykling nonstop 56 mil mellan Trondheim och Oslo på 35
timmar, sprungit fyra maratonlopp, det var en häftig känsla, ståpäls över hela
kroppen, första gången jag sprang i mål på Stockholms Stadion. Förvandlingen
från ”soffpotatis” till maratonlöpare kändes ju fantastiskt bra.

Jag tror att motionen har en stor betydelse för att motverka åldrandet, kanske
rentav den bästa medicinen. Idag består motionen av raska promenader, som jag
försöker genomföra dagligen tillsammans med hustrun. Försöker att gympa 3-4
gånger i veckan. Jag passar här på att slå ett slag för vår gympaförening
(AGF), ”den lilla föreningen med det stora hjärtat”, vi finns i Gymnastikens
Hus, med pass fyra dagar i veckan

  Idag har läckerbilen blivit inkörd, nytvättad och nyvaxad i Lennarts lagård. Där får den nu stå till det blir vår och torrt igen. Jag kommer säkert att längta.