Söndag den 16 oktober
Nu är jag framme vid veckans sista inlägg, det har varit en trevlig och rolig
utmaning, men det är inte utan att det känns skönt att avsluta nu. Jag är ju
ingen författare direkt, så det har fodrats lite ”hjärngymnastik” för att ha fått
ihop det hela. Mitt sämsta ämne i skolan var nog den svenska grammatiken, så
därför har jag anlitat hustrun som förste redigerare.

Veckan har bjudit på en annan utmaning, jag drabbades av bältros helt utan
förvarning. Trodde först att jag dragit på mig någon muskelspänning, men det
utvecklades till utslag runt höger sida av bålen. På vårdcentralen konstaterades
det att jag fått bältros och jag fick efter några dagar en huggande huvudvärk,
som gjorde att jag fick besöka akuten, där blev jag sittande i sex timmar. Jag
fick reda på att bältros verkligen kan sätta sprätt på nervbanorna lite
varstans i kroppen. Idag känns det lite bättre, tyvärr kommer det nog att ta
några veckor till, innan det är som vanligt igen. Jag som trodde att jag var
odödlig.

Nu när hösten har gjort sitt intåg på allvar får vi se fram emot en fin vinter,
hoppas att det blir som de två senaste, då det var riktiga norrlandsvintrar, född
i Norrland är snö och is mitt rätta element, så förhoppningsvis blir det till
att ta fram skidor och skridskor igen. Älskar och uppskattar en vacker
vinterdag, kanske mer än en fin sommardag. Men en resa till solen och värmen
lockar ju också i vintermörkret.

Jag vill nog gärna ha något trevligt att se framemot och försöker då att
planera för det och att inte bara sitta med armarna i kors och vänta på att
något ska hända. Men jag tror även att det är viktigt att leva i nuet och ta
vara på de små vardagssakerna. Bara en sådan sak som att packa en ryggsäck med
fika och ge sig ut i naturen är ju en riktig höjdare. Försöker ibland stanna
upp och nypa mig i armen för att känna in vilket behagligt liv jag ändå lever.

Tack för den här veckan.