En hysterisk komedi med Tomas Pettersson och Annika Andersson i huvudrollerna, utspelas i på 60-talet i en villa i Örgryte. Några otrohetsaffärer utgör handlingen. Mycket in och ut i dörrar, många goda skratt blev det under föreställningen.

Vi lyckades få tag på biljetter till denna föreställning, efter att ha missat vårens föreställningar, 60 utsålda hus blev det. På grund av det stora intresset körde han nu några extra föreställningar på Lisebergsteatern, innan han drar vidare till Stockholm med sin fantastiska revy.

Det var i stort sett en enmansföreställning i 2,5 timme. Endast några unga damer underhöll mellan scenbytena. Dessutom fanns en orkester som satt bakom en ridå, osynliga. Tomas Sista Revy är en föreställning som ingen annan. Med finurliga scenlösningar, humor, musik och sång med mycket hjärta. Tomas vill som alltid roa på ett djupare plan, så det blir både skratt och tårar. Vi fick se Tomas göra flera av hans figurer, som "Kyparen", "Stintan" och "Clownen". Det blev en summering av deras livsresa och en glimt av vad som väntar.

Återstår att se om detta var den sista revyn. Jag tror att som scenperson, måste det nog vara en stor drivkraft att få känna all den uppskattning och värme som publiken ger denne enterteiner.

Lillayster Eva Bjöd oss på en överasknings-konsert. Vi hamnade på Göteborgs Operan, där det utspelades en konsert med Ted Gärdestads musik. Göteborg Wind Orchestra och ett mindre band under ledning av Martin Scaubmed och med Timo Räsenän som solist.

En härlig musikupplevelse med Teds många medryckande, och en hel del av hans  "okända" stycken framfördes. Timo lyckades gestalta musiken nästan som en kopia av Ted. Han fick stående ovationer och gjorde därför några extranummer.

Årets första teaterbesök. En gammal klassiker av Moliére, skriven på 1600-talet. I rollistan fanns namn som Johan Ulvesson, vilket man trodde skulle medföra många skratt.

Ulvesson, pappa Oregon i pjäsen, var dränerad på kraft och status av sin hustru och barn som satt sprätt på hans tillgångar. Han möter Tartuffe, speladad av Erik Eriksson, som ger honom lite medlidande.

Dialogen framförs på orginaltexten, på rim. Trots hörhjälp är det svårt att uppfatta vad som sägs på scenen. Trots att det skulle vara en komedi hördes inte många skratt i salongen. I mina ögon en klar besvikelse, ett riktigt sömnpiller.

Då var det dags att göra första teaterbesöket i våran nya hemstad. Såg en annons om detta klassiska teaterstycke, som spelas av ett gäng amatörskådespelare som kallar sig "Scendraget".

En riktigt rolig pjäs med många skratt och med duktiga skådespelare. Handlingen hade ju lite lokal förankring, som man kanske inte hängde med på hela tiden. Huvudrollen spelades av Lennart Johnsson, en känd radioprofil på Radio Halland, han har varje fredag förmiddag programmet "Tur på hjul". Hans motspelerska i farsen spelades av Kerstin Spångfors, var också duktig för övrigt mamma till Gabriel, som är naprapat och som jag besökt.

Åren 1967 -68 speldes pjäsera Flotte, Hemmet och Sadlådan och uruppfördes på Göteborgs Stadsteater. Pjäserna skrevs av Kent Andersson och Bengt Batt och regiserades av Lennart Hjulström. Pjäserna spelades som gruppteater och blev väldigt omdiskuterade. Dom blev även inspelade och sändes som TV teater.

Säsongens sista teaterbesök. Efter en försenad och oviss premiär kom pjäsen äntligen igång. Vid vårt första besök fick vi vända om, då Kikki Danielsson blivit halssjuk. Vi fick iallafall se pjäsen så småningom.

Alla var väl mest nyfiken på Kikkis skådespelardebut och hur pjäsen skulle varvas med hennes sång. Handlingen bestod av en bitter och tragisk familjefejd, där Kikkis besök i Kikkiland var höjdpunkten i deras tillvaro.

Pjäsen var sevärd och Kikki gjorde sig bra som skådespelare och där hennes glada musik lyste upp tillvaron för dom tragiska familjemedlemmarna.

Har man läst boken, "Hundraåringen som klev ut genomfönstret och försvann", denna otroliga skröna, så var man kanske lite skeptisk till hur man hade överfört denna otroliga historia till filmduken.

Huvudrollen spelades av Robert Gustavsson, som nu blivit sminkad i olika åldrar och spelade rollen som  sprängarspecialisten Allan Karlsson med bravur. Jag tror nog ändå att boken var ett strå vassare.