Lördag den 15 oktober
Relationer,ack så viktigt. Hustrun och jag har turen att ha fått två underbara barn,
fem härliga barnbarn, svärson och svärdotter. Tillsammans är vi nu uppe i ett helt
dussin. Vi har syskon och en hel hoper med vänner. Så det känns gott att ha ett
rikt nätverk. Äktenskapet med hustrun passerar snart 40 år, berg- och dalbana
har det varit, som det är mer eller mindre i alla äktenskap, men vi har under
tiden lyckats reda ut våra misshälligheter och har gått stärkta ut i vår
relation. Nu inför den tredje åldern var detta särskilt viktigt, med all den
tid man plötsligt får och kan tillbringa tillsammans.

Att få vara med barn och barnbarn håller en ung både kroppsligt och till
sinnet, de ställer krav som man ibland undrar om man fixar. Aktiviteterna som
vi gjorde med våra barn ska (vill) vi nu göra med nästa generation.

Vi är en familj som alltid har gjort och tyckt om att göra saker ihop, i stort
och i smått, till exempel när tonårs- barnbarnet vill gå med ut i skogen och
plocka trattisar eller att åttaåringen föredrar att vara med sin mormor och
morfar på höstlovet istället för att vara på fritids eller när fjortisen kan
tänka sig att vara tillsammans med oss i husvagnen en del av sitt sommarlov
eller när femåringen ringer från Halmstad och säger: Farfar, imorgon åker jag
med pappa upp till Alingsås när han ska på jobb. Detta är lycka!

Ett bra tips om man vill få nya vänner är att åka på en bussresa. Vi åkte för
några år sedan på en vandringsresa ner till Dolomiterna och vips hade vi fyra
nya vänner, vi åkte till Paris och fick två nya vänner och alla träffar vi
fortfarande och gör trevliga saker tillsammans och har riktigt mysigt. Fördelen
med pensionärslivet att man kan umgås en vanlig vardagkväll, gärna nu i oktober
brukar vi passa att bjuda hem vänner, när det nu är ”Light in Alingsås”, för
att få visa dom vår stad från sin bästa sida.

Fredag den 14 oktober

Som pensionär är det ingen konst att få tiden att gå. Vi är många som tycker
att tiden inte räcker till, några av våra närstående (barnbarn) kan inte förstå
hur vi kan fylla vår dag medan några tycker att vi aldrig har tid (barn). En
del av förklaringen ligger nog i att man går in i ett lugnare tempo saker och
ting får ta lite längre tid.

 Man vaknar lite senare, ligger kvar i sängen och läser tidningen lite längre,
lagar en god frukost tar en rask promenad om inte vädret sätter stopp (det får
inte ösregna). När man sedan kommer hem smakar det riktigt gott med kaffe, så
har den för middagen rusat iväg.

Min önskan när jag slutade att arbeta var att kunna sitta ner och läsa en god
bok och att aktivt kunna sitta ner med hörlurar och lyssna på musik som jag tycker om, att kunna sitta ner framför Tv:n
och titta på idrottssändning eller något annat intressant att se på utan att
känna mig onyttig, helt enkelt att träna mig på att coola ner. Jag är inte där
riktigt ännu.

Mitt första stora projekt när jag blev pensionär var att ta hand alla våra gamla
foton, diabilder, svartvita- och färgnegativ, sammanlagt handlar det om minst
10000 bilder, som ligger och tar plats i diamagasin och i pärmar, hittills har
jag scannat över ca 4000 diabilder till hårddisken. Det känns bra att kunna
samla alla fotografier på ett ställe i detta mindre skrymmande format, ett gott
råd, samla det på två ställen t.ex på en extern hårddisk och på USB-minne

Bilutflykter är något annat som vi gillar, att köra nercabbat i vackert väder
och med fikakorgen nerpackad är riktigt mysigt. Lufsa i skogen tycker vi är
rogivande och en lisa för själen, hittar man då svamp är det ett extra plus, vi har i
höst plockat ca 70 liter trattkantareller.

Eftersom vi båda tycker om att motionera, blir det så att det gör vi mycket
tillsammans. Under vinterhalvåret blir det gympapass några kvällar i veckan.
Jag saknar dock den gamla Trimhallen som var inrymd i källaren i Nolhaga-
hallen




.