Jag är nu inne på min 6 vecka med bältros. Helt utan förvarning, fick jag en konstig känsla i ryggen, först trodde jag att det var en vanlig muskelspänning, men efter några dagar blommade de upp blåsor runt högra sidan på bålen, från ryggraden till bröstbenet. Jag gick genast till vårdcentralen, och fick då en vecko-dos med medecin,  som skulle lindra det hela, men det blommade upp för fullt ändå, så jag såg riktigt eländig ut. Bältros uppstår av vattkopp-virus som finns lagrat i kroppen. Och det kan vara dåligt imunförsvar eller stress som kan utlösa det hela.

Nu har blåsorna och dom efterföljande sårskorporna lagt sig, men ärren efter blåsorna finns kvar och smärtar fortfarande ganska så illa. Bältrosen angriper nervtrådana, så området känns precis som bedövat, det sticker och klias. Jag är normalt ingen storförbrukare av smärtstillande medecin, kanske 5 alvedon på året. Under dom här veckorna har jag ätit åtminstonde 200 tabletter, helt emot min livsfilosofi.

Jag har haft lite svårt att tackla hela den här situationen, då jag normalt är en ganska aktiv människa och har jag varit lite otålig och inte riktigt accepterat att det är som det är, och att det inte läker fortare för det. Vill det sig riktigt illa kan det dröja upp till ett halvår innan det år borta.

Imose vaknade jag och fann till min förvåning att det faktiskt fanns lite nyvunnen energi i kroppen, så jag var ute och travade en timme, innan frukosten. Framåt 12 tiden visade sig solen från en klar himmel, så energin gjorde sig åter påmind. Hustrun och jag gjorde iordning fika och packade ryggsäcken och gav oss iväg på en cykeltur, riktigt härligt. Hoppas nu att energin håller i sig bara.

En höstdag med cykel vid Mjörn.