Fredag den 14 oktober

Som pensionär är det ingen konst att få tiden att gå. Vi är många som tycker
att tiden inte räcker till, några av våra närstående (barnbarn) kan inte förstå
hur vi kan fylla vår dag medan några tycker att vi aldrig har tid (barn). En
del av förklaringen ligger nog i att man går in i ett lugnare tempo saker och
ting får ta lite längre tid.

 Man vaknar lite senare, ligger kvar i sängen och läser tidningen lite längre,
lagar en god frukost tar en rask promenad om inte vädret sätter stopp (det får
inte ösregna). När man sedan kommer hem smakar det riktigt gott med kaffe, så
har den för middagen rusat iväg.

Min önskan när jag slutade att arbeta var att kunna sitta ner och läsa en god
bok och att aktivt kunna sitta ner med hörlurar och lyssna på musik som jag tycker om, att kunna sitta ner framför Tv:n
och titta på idrottssändning eller något annat intressant att se på utan att
känna mig onyttig, helt enkelt att träna mig på att coola ner. Jag är inte där
riktigt ännu.

Mitt första stora projekt när jag blev pensionär var att ta hand alla våra gamla
foton, diabilder, svartvita- och färgnegativ, sammanlagt handlar det om minst
10000 bilder, som ligger och tar plats i diamagasin och i pärmar, hittills har
jag scannat över ca 4000 diabilder till hårddisken. Det känns bra att kunna
samla alla fotografier på ett ställe i detta mindre skrymmande format, ett gott
råd, samla det på två ställen t.ex på en extern hårddisk och på USB-minne

Bilutflykter är något annat som vi gillar, att köra nercabbat i vackert väder
och med fikakorgen nerpackad är riktigt mysigt. Lufsa i skogen tycker vi är
rogivande och en lisa för själen, hittar man då svamp är det ett extra plus, vi har i
höst plockat ca 70 liter trattkantareller.

Eftersom vi båda tycker om att motionera, blir det så att det gör vi mycket
tillsammans. Under vinterhalvåret blir det gympapass några kvällar i veckan.
Jag saknar dock den gamla Trimhallen som var inrymd i källaren i Nolhaga-
hallen




.

Torsdag den 13 oktober

Att äta är ju en viktig del av livet, dels för överlevnaden och dels för
njutningens skull. Det gäller förstås att få en bra balans i intaget av föda.
De senaste tio åren har jag varit förste kock i vårt hushåll. Har nog fått det
i generna, att tycka om att laga mat, då farsan också gillade att stå vid
spisen.

För det mesta blir det förstås vanlig husmanskost. Jag tycker att det är roligt
att gå lite på känslan och inte bara gå efter ett recept. Vi försöker nu att
anamma de nya trenderna, med GI och LCHF- inspirerade maträtter. Detta innebär
att man försöker avstå kolhydrat så långt som möjligt och att man använder så
naturligt framställda produkter som möjligt. Helst ska man avstå potatis, ris,
pasta, bröd, charkprodukter, allt som innehåller socker och vit mjöl,
margariner som är framställda på kemisk-teknisk väg. Allt för att kroppen ska
må bra.

Varje höst har mina syskon och jag en dag då vi lagar en mycket speciell
mat-rätt tillsammans. I mitt barndomshem var det fest när morsan serverade
kroppkakor till middag, mina fyra syskon och jag bara älskade hennes kroppisar.
När så familjen skingrades föll denna rätt i glömska. Det är ju ganska söligt
och kladdigt och det fodras dessutom många moment för att framställa denna
delikatess, så det gäller att ha lite fram förhållning och en stor portion
tålamod. Baket hövdes göras några gånger innan det blev rätt ”stuk” på
kroppkakorna, men numera blir de alltid perfekta. Vi brukar varje år säga: ”Att
årets kroppisar är helt klart de bästa vi hittills gjort”. Dessa kroppkakor ska
serveras med en god béchamelsås och med kanel som pudras över, som grönsak
kan med fördel serveras rivna morötter till. Recept finns på min bloggsida,
anderstotte.bloggplatsen.se.

Sedan flera år tillbaka har hustrun och jag gjort fest av det hela. Vi är många
som ockuperar vårt kök och vi hjälps åt att göra en rejäl laddning, efter att
ha ätit oss mätta delar vi upp resterande så var och en får ta med sig en
omgång hem. Festen varar i två dygn, med övernattning och en promenad runt
ljusslingan i Alingsås.

Onsdag 12/10
En av hustruns och mina stora passioner i livet är att resa. Har man en gång fått
smak på det, vill man gärna fortsätta med denna trevliga sysselsättning. Vårt
första reseäventyr var vår bröllopsresa, som vi gjorde 1972 till Nordkap, per
bil och med tält, där vi fick punktering längst ut på Nordkapsklippan. När
barnen var små och fortfarande ville åka med oss, var det tältsemester per bil
eller på cykel runt om i Sverige som gällde och ofta blev det en skidresa under
vintern.

Vår första utlandsresa gjorde vi 1987 till Israel. Sedan har det blivit några
resor om året, till fantastiska platser runt vår jord. Några minnesvärda
upplevelser var, att vi på den norra delen av Bali snorklade på ett av världens
vackraste korallrev och såg dessutom fullt med delfiner, vi har åkt med
världens längsta linbana i bergsstaden Merida i Venezuela upp till en höjd av
4800 möh. Vi besökte utgrävningarna i Jeriko, en 8 000 år gammal stad som skulle
frigöras, vi har gått på Golgata och stått framför klagomuren i Jerusalem. Vi har
övernattat på fyrarna Stora Karlsö och på Högbonden, vandrat i Tarfaladalen,
besökt pyramiderna i Kairo, och cyklat på Åland. Vi har åkt på världens vackraste
järnväg, den mellan Abisko och Narvik. Vi har sovit under bar himmel på
stranden på Gotska Sandön, där dag och natt kunde skådas samtidigt I våras var
vi på safari i Tanzania och slappade på ett mysigt hotell på Zanzibar och har
vi tur så ska vi kanske tillbaka i vinter och jobba, jag som massör och hustrun
som vattengympaledare med hotellets Må-Bra-Dagar.

En annan typ av resa som jag varmt kan rekommendera är den per buss. Många
tror att det är jobbigt och en del tycker det är lite töntigt, fördelarna med att
resa på detta sätt är att man får se och uppleva mycket och att träffa och få
nya vänner är helt fantastiskt

När vi nu trädde in i den tredje åldern skulle vi testa att ta en restresa och
bara dra iväg när lusten föll på. I våras hände det, med en knapp veckas varsel
kunde vi ta oss till Fuerteventura för en billig peng och hade en skön vecka
till- sammans- Förhoppningsvis blir det mera upplevelser och resor, vår jord är
ju full av underbara platser och människor.

Tisdag 11/10
En viktig del av mitt dagliga liv består av motion. När jag var 35 år,
antagligen en för tidig 40 års-kris, började jag fundera på vad jag skulle göra
för att skapa balans mellan arbetslivet och familjen. Jag köpte en cykel, för
att kunna ta mig till Lerum från dåvarande hemmet i Floda för att där samåka
till arbetsplatsen i Göteborg. Cyklingen kändes bra, så småningom investerade
jag i en racercykel och då hände det att jag cyklade de 3,5 milen till
arbetsplatsen i Sannegårds- hamnen. Där blev jag bekant med en chaufför, som
var en hängiven cyklist och han utmanade mig att göra honom sällskap på
Vätternrundan. ”Ok, om du gör mig sällskap på Vasaloppet” svarade jag.

Så blev det, sedan var det bara att fortsätta träna för att genomföra resten av
den svenska klassikern. Vansbrosimningen kom att bli den stora utmaningen. Sommaren
när jag fyllde 10 år råkade jag ut för ett drunkningstillbud, som satte sina spår,
jag var en ”badkruka” i 25 år. Så inför simningen var det bara till att bita
ihop och övervinna denna rädsla för vatten. Jag lyckades att klara av hela
klassikern. Detta gav mig insikten att man klarar av det mesta med lite j-la
anamma.

Under årens lopp har jag bl.a sprungit 20 stycken Göteborgsvarv, genomfört det
stora styrkeprövet, cykling nonstop 56 mil mellan Trondheim och Oslo på 35
timmar, sprungit fyra maratonlopp, det var en häftig känsla, ståpäls över hela
kroppen, första gången jag sprang i mål på Stockholms Stadion. Förvandlingen
från ”soffpotatis” till maratonlöpare kändes ju fantastiskt bra.

Jag tror att motionen har en stor betydelse för att motverka åldrandet, kanske
rentav den bästa medicinen. Idag består motionen av raska promenader, som jag
försöker genomföra dagligen tillsammans med hustrun. Försöker att gympa 3-4
gånger i veckan. Jag passar här på att slå ett slag för vår gympaförening
(AGF), ”den lilla föreningen med det stora hjärtat”, vi finns i Gymnastikens
Hus, med pass fyra dagar i veckan

  Idag har läckerbilen blivit inkörd, nytvättad och nyvaxad i Lennarts lagård. Där får den nu stå till det blir vår och torrt igen. Jag kommer säkert att längta.

Resultat för september

Martin:            13,5 tim                     Totalt:    137,5 tim

Anders:           12,5 tim                       -"-         119,5 tim

Marianne:       13  tim                         -"-          118,5 tim

Ebbe:              11  tim                         -"-          98,5 tim

Eva:                11  tim                         -"-          94 tim

Johanna:         6,5 tim                        -"-          39 tim

Martin drar ifrån rejält nu. Han genomförde Berlin Maraton för några veckor sedan, på tiden 4 timmar och 4 minuter. Skitduktigt sonen! Vi övriga har startar höstträningen och kommit igång ganska bra.

Blogg i AT måndag
10/10
På sensommaren fick jag ett mail från webbredaktör Stefan på Alingsås Tidning.
Han ställde då en fråga, om jag ville delta som veckans bloggare i tidningens
webbupplaga.  I bloggdjungeln hade han
hittat min blogg ”Mitt liv som pensionär och tyckte då att det skulle passa bra
med inlägg från en ”mogen man i sina bästa år”. Efter att funderat några dagar
och även vidtalat min dotter Anna, som själv var gästbloggare under en vårvecka
2008 då hon och jag gjorde uppladdning inför Göteborgsvarvet, tyckte hon
absolut att jag skulle anta utmaningen. 
Sagt och gjort.

Jag har nu varit pensionär i drygt ett år och kan nog säga att detta år kanske
rent av varit ett av de bättre under mitt 66-åriga liv. Efter 45 år i
arbetslivet, kändes det väldigt bra att kunna få bli ”herre över min egen tid”.
När jag nu tittar tillbaka i backspegeln och ser vilken mångsysslare jag ändå
varit, jag kan titulera mig som, tidningsbud, ”springschas”, billackerare,
byggnadsarbetare, ritare, byggnadsingenjör, ”hamnsjåare”, ”stuveriarbetarbas”,
väktare, egen företagare, massör, massageterapeut, livsmedelsarbetare och
lagerarbetare. Det blev några tvära kast under det aktiva arbetslivet och för
det mesta har det varit roligt och givande att gå till jobbet.

När den magiska pensionsåldern närmade sig, fick jag frågan från närstående. ”Vad
ska du nu göra med din tid som pensionär?” Det blev ju något att tänka på, så
jag satte mig ner och funderade och spaltade upp det som kändes viktigt för
mig. Jag skrev ner mina tankar och har ”manifesterat”
dessa som ”mina 11 teser som pensionär”. Dessa finns att ta del av på min
bloggsida (www.anderstotte.bloggplatsen.se).

Nu kan man ju undra av vilken anledning man ska börja blogga när man har kommit
upp i min ålder, som tidsfördriv, har absolut inga problem att få tiden att gå,
eller som rena minnesanteckningar. Bl.a har jag alltid skrivit dagbok från hustruns
och mina resor under årens lopp. Så att blogga har blivit lite som ett verktyg
och som terapi för mig och jag gör det främst för min egen skull.

I förgår fick jag ett telefonsamtal från Rebecka, hej farfar imorgon kommer jag och hälsar på, då min pappa ska till Alingsås och jobba. Så igår morse kom hon tillsammans med pappa. Skitmysigt att få krama henne igen. Innan Martin åkte vidare åt vi frukost. Sedan hjälpte hon farmor att baka en äppelpaj, farmor tog sedan fram kartongen med "kläut kläder", allt skulle provas. Vi åkte sedan hem till faster Anna, där hon hann att träffa alla sina tre kusiner, Axel, Maja och Matilda och där det serverades svampsoppa och äppelpaj. Martin och Rebecka åkte sedan hem vid tretiden. En jättetrvlig dag blev det.

    Det bästa var nog slicket.

  Farmor ser nog löjligast ut.

    Hemma hos Axel fick man också klä ut sg.