Förra året hade vi en uteplats som var tillverkat av ett hopplock av gammalt virke. Eter en sommar var det inte mycket att spara på till nästkommande säsong, så nu har jag investerat i delvis nytt virke och snickrat ihop till en rejäl "groggveranda". När sista skruven var dragen var det dags att fira nytillskottet med en svalkande drink.

Dags för invigning.

När dotter Anna vid 15 års ålder bestämde sig för att utbilda sig till frisör har hon varit min personliga frisör. Hon fick då fria händer att öva sig på min kalufs. Jag ställde sedan upp som modell när hon gjorde sitt gesällprov som frisör. Hon har sedan haft mitt fulla förtroende i 23 års tid att fixa mitt hår, till min stora belåtenhet. Nu var jag tvungen att anlita en annan frisör, då håret började bli alltför vildvuxet och dottern inte fanns till hands. Nu har hon ju dessutom slutat om frisör och omskolat sig till sjuksköterska, så hon är inte så sugen på att klippa längre. Jag kände mig ändå nöjd med min "nya" frisör i Mellystrand, men hoppas på att hon ändå vill fortsätta vara min personliga frisör.

Idag har vi haft riktigt skönt sommarväder, 22 grader och vindstilla. Man måste ju bara ta vara på det fina vädret, så vi packade våra väskor med kaffe och mackor, och cyklade iväg några kilometer och lade oss på den öde stranden. Stranden mellan Genevadsån och Lagans mynning är 4 kilometer, de är ju fantastisk att kunna få vara ensam på här. Hustrun lyckades till och med lura mig att bada i det 15 gradiga vattnet, inte skönt.

Vi har infört en ny tradition, för tredje året i rad tillagade vi nässelsoppa, hustrun var ute och plockade några liter igår. Vi bjöd hit Martin och hans familj på denna dilikatess, och alla åt med god aptit, till och med barnen. Lite brännde det väl i munnen men de fick man stå ut med. Till efterrätt serverades rabarberpaj med vaniljsås. En riktig försommarmåltid. Receptet på soppan finns under rubriken recept.

En skön stund i sanden, efter en stund åkte kläderna av.

En öde strand ur grodperspektiv.

Soluret visar när det är dags att gå hem, när skuggan kommer till den lilla pinnen.

Alla åt nässelsoppan med god aptit.

Till och med Alex gillade soppan.

Rebecka i full karriär.

Efter 3 dagar arbete är våran husvagn äntligen bebolig. Dag 1 packade vi in alla saker och städade ur alla skåp och torkade golv, till och med taket fick sig en duvning. Dag 2 riggade vi upp förtältet och dag 3 blev golv inlagt och möblerna på plats. Så nu kan vi njuta av det fina vädret som lägligt har infunnit sig, 22 grader idag.

Vår "löjliga" familj har en stående årlig tävling, försten som doppar sig i havet. Årets tävling vanns av barnbarnet Axel och Matilda som god tvåa, dom tog sitt dopp redan för 2 veckor sedan. Idag avgjordes tredje och fjärdeplatsen. Barnbarnet Rebecka vann över sin farmor med en hårssmån. Själv siktar jag in mig på den för mig den hedrande jumboplatsen.

Rebecka hjälper farmor med städet, eller?

I år behövde man iallafall inte frysa vid majbrasan.

En fin kväll med en vacker solnedgång över Laholmsbukten.

Trean och fyran har badat färdigt.

Alex badade åtminstonde fötterna.

Några åskådare som aspirerar på jumboplatsen.

Två nöjda badare går hem efter dagens dopp.

Då var det dags för teaterårets sista föreställning, "Jag vill få vara mamma", ett samarbete med Moomteatern från Malmö, med en fast emsemble av skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Pjäsen handlar om en lycklig familj med 3 halvvuxna barn. Mamman drabbas av stroke, och familjens tillvaro förändras till kaos.

Själv hade jag svårt att hålla mig vaken, hustrun fick putta på mig stup iett, mitt betyg av föreställningen talar för sig sälv.

 

Ibland önskar man att det hade gått att konservera sina barnbarn
Hittade denna underbara bild på M som jag inte kunde motstå att publicera

 Vill så gärna dela med mig av mina fantastiska paulor.Vissa personer i min närhet tycker att jag är lite tramsig när det gäller dessa krukväxter, så jag får väl lov att berätta historien om dem så jag kan få lite förståelse för mitt trams. En vårdag för 41 år sedan hade jag blivit med lägenhet, då fick jag en paula av min mamma.  Den var säkert inte nyköpt, utan mamma hade antagligen tagit en stickling och planterat den, så småningom blev de bara fler och fler till antalet. För tio år sedan skrotade jag de flesta men behöll kvar en och denna enda har överlevt torka, starkt solsken och tropisk värme i ett förtält .Hon (för det är väl en hon med den överlevnadsinstinkten?) har även klarat att i perioder vara utackorderad och då till någon som inte tycker hon är vacker. Så i höstas hade hon växt sig stor och magnifik och plötsligt var det fyra ståtliga paulor, så dessa tre som nu blommar, är avkommor och modersplantan står nu bakom en gardin och vilar och hämtar krafter så snart blommar även hon.

Äntligen var det någorlunda väder idag, jag tog chansen att snöra på mig mina rullskridskor som legat oanvända i förrådet senaste halvåret. Jag har haft problem med mitt högra ben nu i 4 veckor, förmodligen en nervinklämning i piriformis-muskeln, så kallad "falsk ichias" ska genomföra en röntgen på ländryggen och höftleden. Jag har varit begränsad i min rörlighet, har inte kunnat varit ute och promenerat som jag ju gillar. Så jag var lite spänd hur det skulle fungera med rullskridskorna. Det kändes bra, lite trött i ländryggen. Men det är lite skillnad att åka på cykel- och gångvägar här i Alingsås jämfört med att åka på mindre trafikerade vägar nere i Gullbranna, där man kan "sträcka ut" på ett annat sätt. Denna aktivitet har nog blivit min motions-favorit.