Äntligen kom vi iväg på ett gemensamt spabesök, hustrun har gjort några besök tidigare och tyckt att det varit en behaglig upplevelse. Lagom till våran 41:a bröllopsdag bokade hon in oss på Arken Spa i Göteborg. Det blev en fin upplevelse, som man gott göra flera gånger. Efter att ha vistats i blötan 4 timmar dag 1 och 2 timmar dag 2, var hela kroppen som ett skrynkligt avslappnat russin.

Jag,farfar Torsten Anders och yngsta barnbarnet Knut Alex Anders, firade våran gemensamma namnsdag i lördags den 30 november. När nu sonen var här med barnbarnen Alex och Rebecka passade vi på att samla hela Lundgrens-klanen, 11 pers till gemensam middag. Vi passade även på att lotta inför årets julklapps-utdelning, det bestämdes att var och en ska köpa 2 paket, som man då ska ge till dom förlottade mottagarna. Det kommer att bli mycket spekulerande och gissningar innan vi kommer fram till julafton.

Anders och Anders

Julklappslottningen

Martin, Rebecka och Alex staplar klossar.

Vi kan väl nästan säga att vi vid det här laget kan kalla oss för stamgäster hos Rolfs Bussresor, jag tror det var sjunde gången som vi reser med företaget. Jag såg annons om denna julbordskryssning i tidningen för några veckor sedan, till det humana priset av 475 kronor per person. Priset inkluderar bussresa Stockholm tur och retur, övernattning ombord, samt julbord och frukost. Jag lyckades även lura med mina systrar Eva och "Pippi" och svåger Ebbe på resan. I Stockholm anslöt även syster Pippis gamla ungdomskärlek, Lasse.

Vi klev på bussen här i Alingsås, 40 minuter efter utsatt tid, ihållande regn och blåst råder så gott som hela resan, lite gungigt på Ålandshav. Passagerarna bestod enbart av köpglada pesionärer, så det var säkert en god affär för rederiet trots det billiga priset. Efter 2 timmar vid kaj i Mariehamn på morgonkulan vänder båten åter mot Stockholm. Maten ombord var förträfflig, och som vanligt äter man för mycket. Åter tillbaks till Alingsås vid 23 tiden. Ett trevligt "break" i höstmörkret.

Fördrink i hytten. Svåger Ebbe passade på att fylla år samtidigt.

Det blev mycket sittande under resan-

Förra spelårets stora publikfavorit, Påklädaren, som då gick för utsålda hus, är nu tillbaka och går fortarande för full salong. Då vi missade föreställningen förra året fick vi chansen nu. Det kanske är bland de bästa vi sett på Stadsteatern. Jag har en viss förmåga att ofta "nicka till" under inledningen av pjäserna. Denna gången lyckades jag hålla mig vaken hela tiden, detta är kanske ett bra betyg åt föreställningen.

Pjäsen utspelar sig i England 1942, under pågående flyganfall. Ett resande Shakespeares-sällskap reser runt på landsbygden och ger föreställningar skrivna av den store författaren. Huvudrollsinnehavaren Sir John (Sven Wollter), drabbas av ett totalt sammanbrott, hans påklädare Norman (Tomas von Brömssen) får slita hårt för att få honom att spela föreställningen, som blir dramatisk för alla på och bakom scenen. Den 78-årige Sven Wolter och den något yngre Tomas von Brömssen gör här storartade rollprestationer, Tomas med sitt kroppsspråk och mimik står för det komiska. Man för nästan känslan att Sven Wollter spelar sig eget alterego.

Känner att det är min uppgift att presentera de nya släktmedlemmarna. Varför det? Jo för att det föddes två helt ljuvliga fröknar Garhed den 11 oktober och de får nummer nio respektive nummer tio i frökengarhedligan. Och vilka är ju nu de andra i ligan? Jo det är först jag, sedan föddes Melina, Caroline, Isabelle, Beatrice, Freja, Leija, Lovisa och så då Emilia och Julia. Riktiga powergirls är vi allihop, så se upp nästa gång vi är samlade för vi utgör en tredjedel av släkten Garhed.

Lillasyster Julia till vänster och storasyster Emilia till höger

Stolt gudmormor med Julia och vacker mamma med Emilia

Numera har ju alla skolbarn ett höstlov från skolan, vilket iallafall inte fanns under min skoltid. Lovet brukar falla smman med Alla helgons dag, den dag då man ska utsmycka sina anhörigas gravar. Vårat barnbarn Axel ville gärna tillbringa några dagar med sin mormor och morfar på lovet, vilket vi inte hade något emot, det brukar alltid vara mysigt när han kommer på besök. Vi bestämde att vi skulle besöka Sjöfartsmuseet i Göteborg, vilket vi inte gjort sedan våra barn var i samma älder som Axel, det vill säga för ungefär 25 år sedan. Museet hade verkligen fått en ansiktslyftning sedan sist mycket lättillgängligt för barn, Axel tyckte att det var kul att ströva runt där. När vi ändå var inne i Göteborg passade vi på att besöka våra föräldrars gravar på Västra kyrkogården.

Mycet intressant att titta på Sjöfartmuseet.

Bsök på mormors föräldrar och morfars föräldrars gravar.

Hörde låten på radion för några veckor sedan, och fastnade för den direkt, visste då inte vem som framförde låten. Efter att jag hört låten, har gruppen Mano Diao framfört denna tonsatta Frödingdikt ett flertalgånger både på TV och i radio och dom gör det riktigt bra. Gruppen som är från Borlänge är ju ursprungligen en hårdrock grupp, som nu breddat sin repetroar och därmed får en ny målgrupp.

Jag har i många år talat om att åka till Algarve-kusten i södra Portugal, det har kännts som att det skulle vara något speciellt med denna kuststräckan. Min vän Michael har varit där ett flertal gånger och talat sig varm om just Portimao, som ligger ca 60 km väster om "huvudstaden" Faro, där även flygplatsen ligger. Lägligt nog hade han och fästmön Lillian bokat en resa nu på höstkanten. Så vi gjorde sällskap första flygetappen till Bryssel, sedan gjorde dom ytterligare en mellanlandning i Lissabon, medans vi åkte direkt till Faro. Vi bokade en lägenhet ca 15 miuters gångväg ner till havet, medans Michael och Lillian bodde på hotell nära stranden. Vi stannade 2 veckor och hade som vanligt tur med vädret.

Vårat lägenhetshotell som låg 15 minuters promenad från havet, vi hyrde dock cyklar, så det tog inte lång stund att förflytta sig.

Solonedgång i väster över Atlanten, från våran balkong.

Här har vi fått besök av våra vänner Lillian och Michael.

Utsiktsplatsen över hela stranden.

Längs den östra delen av stranden har man uppfört ett promenadstråk, "Plankan" kallad, närmast bergskanten.

Hustrun tar en stunds rast plank-staketet.

En glad Mike har avverkat halva morgonpromenaden på "Plankan".

I den östligaste delen på stranden går det ut en pir som skyddar inloppet till själva stadskärnan.

Här är den västligaste änden på den 2 kilometer långa stranden.

Fantastiska formationer i det porösa berget.

En gångtunnel genom berget.

 En dag gjorde vi en utflykt till närliggande byn Alvor, där vi åt nationalrätten, grillade sardiner, smakade bra.

Viloopaus efter fiskmåltiden.

En dag cyklade vi in till den genuiana delen av staden. Marianne kollar på kartan så att vi kommit till rätt stad.

Här firar man antagligen jul året om.

Marianne i träningstagen, undrar vad hon tränar för? I bakgrunden syns bron som går över älven till grannbyn. Bron är byggd av delar från det gamla Eifeltornet.

En fantastisk fin sandstrand, där man kunde ligga på sin egen filt, och slippa trängas med solstolar.

En dag gick det rejäla dyningar trots att det inte blåste, måste ha att göra med tidvattnet. T o m röd flagg den dagen.

 Dags att åka hem. En rejäl balja kaffe på flygplatsen. En fin vistelse i Portugal har det varit, det blir säkert flera besök.