Nu behöver man inte åka till Stockholm, New York eller Milano för att få uppleva en stor operaföreställning, nu kan man gå till Saga biografen i Alingsås. Här fick vi följa en direktsänd föreställning från Kungliga Operan i Stockholm.

Dagens föreställning var Puccinis sista operakomposition "Turandot".

Min första operaupplevelse var på Stora Teatern i Göteborg 1965, då mina föräldrar tog med mig på "La Boheme" av just Giacomo Puccini. Det blev en riktig aha-upplevelse, mycket tilltalande musik. Har sedan sett alla hans opera-verk utom just Turandot. I detta stycke framförs kanske operavärldens mest berömda stycke, Nessim Dorma. Det var ju rätt fantastiskt här sitter människor i en biosalong i Alingsås och klappar händerna  åt en föreställning som inte aktörerna varken hör eller ser. Hur som hellst var det ny och häftig upplevelse.

Efter besöket i Scandinavium hoppade vi tresteg till bigrafen Bergakungen som ligger kvarteret bortanför idrottsarenan. Vi och 15 personer till i salongen såg en nya omskrivna filmen, "Du gör mig galen", som hade premiär för några dagar sedan. Filmen fick ju en Oscar, för bästa kvinnliga skådespelare, som spelades av Jennifer Lawrence. Den andra huvudrollen spelades av Bradley Cooper.

Filmen handlar om 2 personer som är psykiskt instabila efter havererade relationer. Dessa två möts av en tillfällighet. Många utbrott med gap och skrik blir det i början. Motvilligt börjar han dansa med henne som lärare. Till slut uppstår ljuv musik och kärlek uppstår efter deras dansuppvisning.  Lyckligt slut, lite typiskt amerikansk komedi. Sevärd.

Värd för årets inomhus EM var i år Göteborg och Scandinavium. Mästerskapet avgjordes under 3 dagar i den helg som var. Jag och hustrun var där på förmiddagspasset i fredags. Det var ju då bara försökstävlingar, men det var ändå trevligt att få insupa atmosfären. Slutresultatet för hela mästerskapet blev 6 svenska medaljer, vilket var över förväntan. Det kul att det kommer fram nya unga förmågor inom friidrotten.

En ny svensk längdhopperska presenterade sig, Erika Jarder, här har hon hoppat 6.61 i försökstävlingen. I finalen hoppade hon 6.71 och tog en bronsmedallj. Hon förbättrade sitt personliga rekord med 35 centimeter under tävlingen. Här interjuvas hon av Stefan Holm.

Försökslopp på 400 meter för kvinnor, även här fick vi till slut en bronsmedalj genom Moa Hjelmer.

Det var gott om svenska före detta friidrottsstjärnor, som rörde sig i vimlet. Här blir Carolina Klüft interjuvad.

Förra spelårets stora publikfavorit, Påklädaren, som då gick för utsålda hus, är nu tillbaka och går fortarande för full salong. Då vi missade föreställningen förra året fick vi chansen nu. Det kanske är bland de bästa vi sett på Stadsteatern. Jag har en viss förmåga att ofta "nicka till" under inledningen av pjäserna. Denna gången lyckades jag hålla mig vaken hela tiden, detta är kanske ett bra betyg åt föreställningen.

Pjäsen utspelar sig i England 1942, under pågående flyganfall. Ett resande Shakespeares-sällskap reser runt på landsbygden och ger föreställningar skrivna av den store författaren. Huvudrollsinnehavaren Sir John (Sven Wollter), drabbas av ett totalt sammanbrott, hans påklädare Norman (Tomas von Brömssen) får slita hårt för att få honom att spela föreställningen, som blir dramatisk för alla på och bakom scenen. Den 78-årige Sven Wolter och den något yngre Tomas von Brömssen gör här storartade rollprestationer, Tomas med sitt kroppsspråk och mimik står för det komiska. Man för nästan känslan att Sven Wollter spelar sig eget alterego.

Innan vi gjorde resan till Portugal, blev det säsongens första teaterbesök på Stadsteatern. Vi har dom senaste säsongerna köpt abbonemang, där man då väljer ut 4 stycken pjäser som man tror är sevärda. Det är ju lite lotteri att välja, man får gå lite på magkänslan.

Premiären blev en uppsättning av en Shakespeares pjäs, Lika för lika. Temat var väl orginal, men för övrigt en mordeniserad upplaga. Vet inte om jag ska tycka den var bra eller sisådär. Iallafall en bra skådespelarprestation av gästande Örjan Ramberg.

Vi besökte nu Vallarnas Friluftsteater vid Ätrans strand i Falkenberg, för tredje året irad. Andra året i sällskap med våra vandringsvänner Kristina och Lars-Erik, Betty och Peter. Innan teaterbesöket åt vi en god middag på Laxbutiken i Heberg.  Det var första året när vare sig Stefan eller Krister var deltagande, det var ju dom som varit ledande under teaterns 17-åriga historia. Man förväntar sig att den miljonte besökaren  ska se på årets föreställning under sommaren.

Årets tema var hur olika människotyper beter sig mot varandra på en campingplats, som vanligt en massa förväxlingar, en arg gammal campingföreståndare, spelad av Claes Månsson tyckte jag var den roligaste karaktären. Många goda skratt blev det åt det. Pjäsen fick fina recentioner i Hallands Posten, så den gick hem hos många.

Scenen ligger vackert vid Ätrans strand.

Då var det dags för teaterårets sista föreställning, "Jag vill få vara mamma", ett samarbete med Moomteatern från Malmö, med en fast emsemble av skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Pjäsen handlar om en lycklig familj med 3 halvvuxna barn. Mamman drabbas av stroke, och familjens tillvaro förändras till kaos.

Själv hade jag svårt att hålla mig vaken, hustrun fick putta på mig stup iett, mitt betyg av föreställningen talar för sig sälv.

En av våra mest folkära artister, Magnus Härenstam, har filat på denna monolog i 10 år och har under denna tid samlat på sig roliga episoder hämtade ur verkliga livet. Här gör han en enmansföreställning i två akter, med många skratt och många igenkännande nickanden, över betraktelser  hur man mognar med behag.