Var på sjukhuset i Borås häromdagen för att ta prover, blivit läkarundersökt, träffat narkosläkare, tagit EKG, talat med en planeringssköterska, inför operationen den 23 maj.

Jag har sedan drygt ett år sedan dragits med besvär i mitt högra ben och på höger sida längst ner på ländryggen. När jag tänker tillbaka så har min högra sida krånglat till och ifrån under flera år, med domningar ner i foten och kramp i baken.
I mars förra året blev det av någon anledning, som jag inte kan ta på, akut smärta i vad och ankel och muskelfästet under knäet. Besökte vårdcentralen, och fick då göra en MR röntgen. Fick diagnosen diskbråck mellan dom tre nedersta ländkotorna, och som då ligger och trycker på ischiasnerven. Det var alltså ihärdig tränging som gällde för att försöka få diskarna på rätt plats igen, vilket jag gjorde. Besökte även en naprapat några gånger, stretchade varje dag, tränade på gym, tränade vattengymnastik, låg på sträckbänk. Inget bestånde resultat visade sig, mitt största problem är att gå och stå. Efter 1år besökte jag min husläkare igen, och framförde mitt önskemål om att gå vidare med problemet.

Fick remiss till ortopedien i Borås, och träffade där en läkare som var specialist på just ryggproblem. Han kunde se på röntgenbilderna att det var en förträngning i "foramen intervertibralis", som var huvudproblemet, vilket gör att ischiasnerven inte löper fritt utan blir klämd i Kothålet. Fick alltså ett bra svar på varför all träning inte gett något resultat. Jag fick själv avgöra hur jag skulle gå vidare. Jag förstår att en sådan förträngning inte försvinner av sig själv, och då jag gärna vill fortsätta leva ett aktivt liv, var valet inte så svårt. Det blir alltså ett kirurgiskt ingrepp den 23 maj. Känns trots allt lite olustigt att man ska in och "rota" i nervbanorna, men hoppas på ett bra resultat.