Jag läste en recension i Göteborgs Posten om en föreställning på Lisebergsteatern som haft premiär på en tisdag. Man hade alltså klämt in en föreställning mitt i veckan, annars är det oftast i samband med helgen som man kör sina föreställningar. Recensionen var väldigt positiv, så jag tände på detta och fick tag på biljetter. Så hustrun och jag var och såg denna annorlunda komedi.

Föreställningen innehöll, sång, dans, skruvade sketcher i sann Monte Python anda i ett rasande tempo, igen röd tråd i det hela, en förställnig innehållande revy, cabaret, teater, sånger med hystreiska texter, verkligen skicligt framförd.

På scenen var ett 6-manna dixielands band, som även spelade innan föresällningen. Per Andersson var den "bärande" personen i föreställningen, en ny Povel Ramel, skulle jag vilja kalla honom. Han hade sällskap av Robin Stegmar och Tobias Lundqvist. Efter föreställningen var det konsert i foajen av grupp bestående av 4 kvinnor, som kallar sig Fröken Signe. En trevlig kväll mitt i veckan.