Väl framme i Dar es Saalam klockan 4 på morgonen, och efter att ha passerat genom passkontrollen och den sega visum proceduren, skulle vi åka vidare med inrikesflyget till Zanzibar klockan 7.30 Vi fick besked att denna avgång var inställd pga "tekniskt fel", och nästa avgång var beräknad till 15.30 Efter att ha suttit några timmar på denna eländiga flygplats fick vi besked från flygbolaget att dom kör oss till ett hotellrum inne i Dar es Saalam där vi får duscha och äta.

Så småningom kommer vi fram till vårat hotell på Zanzibar, detta ligger 7 mil från huvudstaden Stone Town, på den sydöstra delen på ön, som till storleken kan jämnföras med Gotland. Hotellet är endast 5 år gammalt, och ägs av en spanjor, men arrenderas av en svensk kvinna, Annika, och hennes inhemska kolega. Hotellet ligger vid "vägs ende", och det finns inga andra hotell i närheten. Närmaste by, Makunduchi ligger ca 3 kilometer därifrån. Detta läge gör att det är väldigt lugn och fridfullt, inget "tingel-tangel" eller påträngade försäljare, vilket uppskattas.

Vi tillbringar här våran första vecka. Här råder ett fantastiskt klimat, med en ständig blå himmel och en temperatur på 30 grader dygnet runt. Tiden fördrivs med läsning, badning och promenader längs den 2 kilometer långa stranden. Det serveras frukost, lunch, fruktstund och trerätter middag varje dag, bara att sätta sig till dukat bord. Här råder en avspänd atmosfär, med övervägande svenska gäster. Efter ett avbrott på 4 dygn, då vi flyger till nationalparkerna i norra Tanzania för att åka på safari, tillbringar vi dom sista dagarna här, innan vi åker hem.

Stranden är faschinerande med ständig förändring, här råder ebb och flod, med en nivåskillnad på 3-4 meter. Vattnet ändras 2 gånger på dygnet, med en viss förskjutning på någon timme varje dygn. Det är månens och jordens gravitation, och deras rotation kring den gemensamma tyngdpunkten, som åstadkommer detta fenomen. Stranden sjuder av liv, fiskare som drar sina nät, och kvinnor som plockar en sorts alger, som dom sedan får att föröka sig, genom att algerna  binds upp på snören. Dessa skördas sedan och säljs som grund till förtjockningsmedel i tandkräm. Man tillverkar snören av fibrerna från kokosnötskal. Detta är ett ställe som man kan tänka sig att återvända till.

Kanske det blir ett återbesök redan i april. Det planeras för en "Må bra vecka", som i första hand vänder sig till svenskar. Vi fick en förfrågan om att tjänstgöra här under veckan, och då jobba som massör, respektive gympaledare och även dotter Anna som yoga instruktör.

Länst ner till höger ligger Makunduchi

Här bor vi på rum 211

Utsikt från våran uteplats, vid ebb respektive högvatten.

Den typiska zanzibariska njalawan

   På besök hos byborna

På cykeltur till byn

Stranden sjuder av aktivitet

Så ser det ut när det råder ebb.

Lika varmt i vattnet som i luften, 30 grader.

Vi befinner oss 6 grader söder om ekvatorn, alltid kort skugga.

Hustrun får hjälpa till att binda om en solsäng, man avänder snören tillverkade av kokosfibrer.

Det är sällan man ser levande snäckor på sandstranden.

Här fick man bada när havsvattnet var "borta".