Det brukar ju kännas ganska mysigt att plocka fram julpyntet när det blir advent och när det börjar närma sig julen. Det lyser ju upp det tråkiga december mörkret, och tillvaron känns lite lättare. Som nybliven pensionär har jag inte haft några som hellst problem med vintermörkret, tack vare att jag sluppit dom tidiga morgnarna med mörker, och inte behövt ge sig iväg utpå vägarna i snö och halka. Utan isället kunnat läsa morgontidningen liggande i den sköna varma sängen. Dags att nypa sig armen igen, vilken skön tillvaro.

Igår var det dags att plocka bort julen. Den lilla plastgranen och fönster- dekoratinerna, stjärnor och adventsstakar åkte ner i sina förvaringslådor igen. Känns skönt det också, att återgå till den normala vardagen igen. Nu gäller det bara att tömma kylskåpet på dom sista resterna, och börja träna bort dom extra "julkilona", som tyvärr sätter sig varje år runt magen.

Jag besökte ju ishallen för några dgar sedan tillsammans med barnbarnet Axel, han tyckte ju  helt plötsligt att det var så roligt att åka skridskor. Han ringde mig igår och tyckte att vi skulle köra idag igen, så vi bestämde att jag skulle hämta honom på förmiddagen. Vi åkte till ishallen i det hala väglaget, men det visade sig att det var andra tider idag för allmänhetens åkning, så det var bara att åka hem igen. Jag fick iallafall slipa hans skridsor i hallen. Så vi ska gör ett nytt försök imorgon.