Det känns lite som man börjar gå i ide. Livstempot har gått ner några grader. Man vaknar vanligtvis mellan 7 och 8 på morgonen. Sedan tidningsläsning fram till 9 tiden. Men varför kan man inte kosta på sig den "lyxen", efter 45 års arbete och väckarklockan har ringt i ottan. Tillvaron känns ganska behaglig, man glömmer nästan både tid och rum, kanske man vet vilken veckodag det är, men har ingen aning om datum, då får man titta på almanackan.

Men tror ändå att man får ha något "projekt" på gång, annars blir det tråkigt. Jag har återupptagit mitt "projekt" från i våras. Jag har alltid tyckt det varit roligt med fotografering, och har under de 46 åren som jag haft egen kamera tagit åtskilliga tusen bilder. Tack och lov har jag ändå sorterat och arkiverat mina negativ i någorlunda tidsordning. Mitt projekt består av att scanna in svartvita- och färgnegativ, samt alla diapositva bilder, till datorns hårddisk, för att sedan lägga över dom på en extern hårddisk. Jag har nog 3 hyllmeter med diamagasin och 3 pärmar med negativ, så  det lär ta sin tid. Men det är samtidigt roligt, det blir en tidsresa tillbakas i tiden, just nu befinner jag mig på diabilder från 1977. Lite nostalgisk blir man allt.

Jag är nu mitt uppe i en fasteperiod och är nu inne på min 11 fastedag, och jag kan säga att det aldrig har känst så lätt som denna gången, har inte haft "noja" någon gång under denna period. Vi hade våra "Paris vänner" Ulla och Bernt här på middag i söndags. Jag klarade till och med av att tillreda en härlig gryta, som vi bjöd på. Gästerna blev lite imponerade av att jag klarade detta, utan att själv äta. Men jag åt min buljong med god aptit. Jag tror att jag klarat mig så bra beror på att jag inte har behövt frakta mig till ett arbete, utan kunnat vara i min hemmiljö hela tiden, men jag börjar nog att trappa upp till helgen.

Energin räcker inte riktigt till för riktigt fysiska aktiviteter, så jag har inte "gympat" på en vecka, nästa vecka räknar jag med att sätta fart på "benhögen" igen. Men hustrun och jag har iallafall varit ute på långpromenad dom dagar som det varit någorlunda väder. Men vintern har ju redan gjort sig påmind med snö och blåst, lite för tidigt kan man tycka, vilket inte sporrar till uteaktivitet direkt. I värsta ovädret "fingick" vi in till stan för att köpa några presenter. Dels till vårat nya syskon barnbarn Ludwig som föddes imåndags, syster "Pippis" son Anders och hans sambo Mona, fick sitt första barn. Dessutom köpte vi en bok till "Paris vännen" Ulla som genongick en knäoperation på Alingsås Lasarett i måndags, hon fick en ny knäled. Vi besökte henne på sjukhuset igår, allt hade gått bra, hon räknar med att åka hem på fredag. Fantastiskt vad utvecklingen har gått framåt, här byter dom höft- och käleder på löpande band.

Nu skiner faktiskt solen, och direkt börjar det "spritta" i kroppen, ger mig nog ut på en snabb-promenad, när jag är färdig med mitt pågående dia-magasin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av en tillfällighet hittade vi detta huset, för fem år sedan. Vi fastnade för det bägge två, och tänkte att om vi inte tar chansen nu, så kommer vi att ångra oss. Man kan ju alltid sälja  om det inte blir bra. Vi har nu bott här i fem år och trivs, n...

Efter några års upphåll, laddar jag för att återuppta min blogg igen. ...

    En hysterisk komedi med Tomas Pettersson och Annika Andersson i huvudrollerna, utspelas i på 60-talet i en villa i Örgryte. Några otrohetsaffärer utgör handlingen. Mycket in och ut i dörrar, många goda skratt blev det under föreställningen....

        En 3,5 timme lång konsert med fullt ös av musik från våran ungdomsuppväxt 1950 - 60 talet. Nästan alla favoritlåtar fick vi höra från en 8-manna orkester, 3 doatjejer och solosång av PeterJezewski, en före detta medlem av The Booper...

      Vi lyckades få tag på biljetter till denna föreställning, efter att ha missat vårens föreställningar, 60 utsålda hus blev det. På grund av det stora intresset körde han nu några extra föreställningar på Lisebergsteatern, innan han drar v...